Så olika men ändå så lika. Mamsen och vi – världens bästa superhero. ❤️
Ju äldre man blir desto mer inser man att föräldrar också är mänskliga. De är långt ifrån felfria, oövervinneliga och korrekt alla gånger. Men har de fått dig att se dem så, så har de förmodligen gjort någonting rätt.
 
Kan jag bara flika in att vi alla syskon var ljushåriga som små, men numera är jag den enda som har kvar det ljusa i håret? Spikrakt och skandinaviskt till skillnad från bröderna och mamma min som har raka motsatsen. Är inte det lite komiskt? Hur kan man gå från LINTOTT till nästan svart hår haha, så sjukt! (Kan bara jämföra det med fölpäls som släpper 😏)
 
Vi har alla fem förlorat mycket, men alltid haft det vi har behövt. Det är lätt att glömma bort när decennier går, men det går heller inte att undgå det faktum att hur mycket saker än suddas ut så kommer de alltid ha påverkat dig, på ett eller annat sätt. Jag glömmer lätt bort det, att mina förutsättningar inte är desamma som den bredvid mig. Det betyder inte att jag inte kan uppnå samma sak, men att mina förutsättningar för att jag ska befinna mig på samma våglängd inte ser likadana ut. När andra barn lekte på skolgården var jag fullt upptagen med att kolla mig över axeln. Torka tårarna varannan helg och möta vuxna vars ord inte gick att lita på, och inse att de inte heller alltid ville ditt allra bästa. Vi lyckades ha en bra uppväxt på många sätt till trots att den ibland var omskakande och krokig. Men det är klart den satt sina spår. Vare sig det handlar om en utebliven förälder eller oro som barn till största mån aldrig ska behöva erfara.
 
Återigen, en förälder är långt ifrån fläckfri. Men en hjältinna är hon ändå, vår mamma.
Därför är såklart något så litet en som "uppskattnings present" en självklarhet. Jag lyckades smita iväg och köpa en morsdagspresent när vi var och handlade häromdagen. Såg ut vad jag skulle ha, smet på ett toabesök när hon skulle iväg till nästa butik och innan jag mötte henne där så kutade jag åt motsatt riktning för att köpa den lilla symboliska gåvan. Jag hann! Så det fick hon av mig redan imorse (även om mors dag är på söndag), då hon fick min större present lite i förväg för ett par veckor sedan. Vilket var bland det första hon sa:
 
— Men jag har redan fått något av dig!
 
Ja, men det är en dag till den här veckan som också är värd att firas. Så, så fick det bli! 
 
Nu hörrni MÅSTE jag sova. Hur är klockan 00:27 igen?  Hopplöst när skrivnerven kickar igång runt midnatt.💤 Godnatt så hörs vi imorgon (idag?) igen. Kramar!
Är det inte lite intressant hur man kan glida in och glida ifrån någonting med jämna mellanrum?
Jag reflekterar mycket över hur kontunerlig uppdatering jag vill ha här på bloggen. Jag hade länge som princip att minst ett inlägg skulle upp om dagen, och när man sätter upp en standard så är det smart att fortsätta hålla sig till den. Men där fallerade det när jag var inne i en period som varken innehöll tilltalande bildmaterial eller vardagligt berättande som gav eller kändes vettigt att dela med mig av. Det finns en del historier, känslor och stunder som hade kunnat blivit rolig och bra läsning, men som jag har valt att hålla nära hjärtat. Tror det kommer naturligt med åren, det känns värdefullt att bevara minnen för sig själv som innehåller någon form av känslomässigt värde. Sen givetvis — många situationer innehåller andra personer som också de, precis som jag, vill hålla vissa detaljer utanför det allmänna rummet. Det är underförstått. :) Jag vill dock gärna komma tillbaka till den där kontunerliga uppdateringen, mer vardagliga inlägg åtminstone några fler dagar i veckan än en. Där får jag väl hitta en balans igen mellan att vara personlig och privat. Och inte komma på att jag vill skriva ett inlägg efter klockan har passerat midnatt varje gång haha.. (klockan är just nu 00:47, så ja detta blev tidsinställd morgonläsning istället 😉)
 
Nog om den lilla punkten och till något annat som också tar upp min tankekraft numera. Jag har helt fastnat i pinterest och drömmer mig bort bland mjuka pasteller, kuddar, linnen, gröna växter och möblering. Har varit perfekt att scrolla igenom under den senaste tidens varma timmar i solstolen. Är det inom något område jag känner att jag har dåligt med känsla så är det inom inredning, faktiskt. Jag vet vilken stil jag gillar men har inte riktigt trillat dit att jag har ögat för att komponera ihop det. But it´s a work in progress!
 
Har ni några favoritkonton eller bloggar ni följer inom inredning? Tipsa gärna! Så ska jag försöka snickra ihop något inlägg med min favoritinspiration här sen.
 
Helgen för snart två veckor sedan bestämde vi oss för att spendera lördagen inne i Örebro.
Kameran åkte med och utan vidare mål så hamnade vi tillslut vid slottet. Classic och förutsägsbart kanske haha, men i brist på andra förslag! Ljuset blev dessutom så otroligt fint där och med en bestie bakom kameran så kan det ju inte bli annat än bra. I don´t know about you men jag ser inget fel vid att vilja ha lite snajsiga bilder på sig själv every once in a while. Du är precis lika mycket a work of art som allt annat! Även om det bara skulle vara jag som skulle titta på dem sen, så är det roligt att ha
 
Jag tänker bilder hela tiden. Speciellt under vår— och sommartid såhär när allt är väldigt blomstrande och inbjudande. Har jag sagt tidigare att jag har ett dokument i telefonen med Instagram captions? Jo det är sant! Ibland trillar de bara dit och genast kommer jag på en bild jag vill ta till det. Eller tvärtom när jag har en bild men ingen caption, då är det bara att scrolla igenom efter någon passande. Nu är jag allt lite sugen på ett bilder i ett rapsfält.. men 1) om jag inte misstar mig så kan man bli lite gul av blommorna haha? 2) Det ska finnas ett bra tillfälle för det (blommorna ska blomma, ljuset ska vara fint och givetvis en location som är okej att kliva runt på) 3) Någon ska hålla i kameran. Jises vad jag har tvingat med mig både bröder och mamma för att fota vid olika tillfällen haha. Hästar som mig själv. Även om det på senare år mer har haft ett syfte, snarare än bara för minnets skull.
 
Vi får se vad nästa fototillfälle erbjuder. Until then – ha en fin dag så hörs vi inom kort!