30 september 2015

Just nu

Allmänt


Läsning, planering och strukturering. Fokus..

30 september 2015

Sista dagen i september

Allmänt


Plugg i mjukis, strålande sol och lite för lite sömn. Helt okej break mitt i veckan ändå. Att vi överhuvudtaget kliver in i oktober imorgon känns bara helt fel. Tre månader kvar av år 2015 och jag är galet pepp. Vilket magiskt liv! 

Vad har varit bäst med året, tycker ni?
Som jag nämnde tidigare har helgen som precis passerat varit underbar på många sätt. Träning, mysigt häng och spännande målsättning. Men någonstans mitt i allt det där skimrande, så är har jag nästan en gnagande rädsla för att det snart ska krascha. Ni vet känslan av att "nu är det nästan för bra", men också rädslan för att tvivla på sitt eget beslut och börja ifrågasätta vad man egentligen gör här. Om man har kommit rätt? Don´t get me wrong, där jag befinner mig just nu känns på riktigt i magen att det är helt rätt plats för mig. Men samtidigt tvivlar väl alla någon gång längs vägen, vilken satsning man än gör, och undrar vad man egentligen håller på med?
 
Jag vill tro att jag inte är rädd för att misslyckas, vilket delvis stämmer då jag försöker se det mesta som en lärdom i livet. Men att inte få en chans eller kunna skapa de möjligheter jag drömmer om att få göra i livet, skrämmer mig desto mer. Jag vill jobba inom sociala medier om två år, jag vill ha världen som mitt kontor, jag vill falla "head over heels in love" och jag vill njuta av livets alla sidor till fullo. Och med det menar jag att det kanske inte är så konstigt att jag av rädsla ifrågasätter mig själv då det inte finns någon tydlig väg att gå för att nå dit. Eller att jag som idag blir stressad över att jag inte tar mig dit "fort nog". Sen om de livsvisionerna och tidsramen får mig att låta som en naiv liten snorunge till tjugoåring, det rör mig inte speciellt mycket i ryggen. Men att göra sig själv besviken och inte ta sig ända fram, det gör desto ondare. Man brukar ju säga det, att sin största fiende är du själv, och när det gäller mig så är det nog precis så det är. 
 
 
Livet är en evig rollercoaster. Man kastas runt mellan besvikelse och lycka, har svackor för att sedan ha toppar. Men lika mycket som det tröstar så skrämmer det. Jag befinner mig just nu i en period där det mesta tycks lösa sig, skrattet avlöser varandra och veckorna springer iväg. Molnen känns kanske nödvändigtvis inte fluffiga, men nära därtill, även om hjärtat slits och tårarna trycker så bjuder livet på så otroligt mycket lycka just nu. From time to time. Jag vet inte jag är nog bara rädd för att falla där jag befinner mig just nu, för att jag av erfarenhet vet hur mycket det hämmar en och hindrar en från att faktiskt leva life.
 
Ville egentligen bara skingra tankar lite innan det är dags att ta natt och "sussa" lite. Livet är allt bra härligt ändå. Allt vi gör är ännu en steg på vägen mot resten av vårt liv och allt faller på plats tilllut, precis som det var menat att göra. Godnatt fina ni, vi hörs imorgon!