8 april 2017

Home.

Allmänt

 
Jag är hemma, trygg och säker ute på vischan.
Jag kommer inte ägna mer än tillräckligt om gårdagens händelse, då jag tänker att de flesta av er redan vet om och är mer än pålästa om situationen. Vid tillfället befann jag mig på kontoret på östermalm (som tur var). Vi hade precis suttit i möte och nästan gråtit av skratt av allt socker vi tryckt i oss, när den plötsliga nyheten nådde redaktionen. En lastbil som hade kört in i Åhlénshuset. En olyckshändelse tänkte man givetvis först. Men allt eftersom bilderna trillade in så förstod man allvaret och vad som verkligen hade hänt och kanske höll på att hända. Vi, precis som många andra, blev ombedda att stanna på kontoret och inte gå därifrån. Skjutning på fridhemsplan var nästa bud, men det visade sig sedan vara felaktigt tack och lov. Ovanför kunde man höra helikoptrarna cirkulera med jämna mellanrum, men förutom det så kändes det som skedde ynka 2 km därifrån bara overkligt. ALL creed till människorna på kontoret som styrde upp allt och skötte det så snyggt. Så himla fina allihop! Vi var ett par stycken som inte kunde ta oss hem då all trafik var inställd och att gå till fots hade betytt att vi varit tvunga att gå igenom stan - inte ett alternativ. Det löste sig tillslut med skjuts vilket jag inte kan tacka nog mycket för! Vilka hjältar alltså. Osäker på exakt hur länge vi satt i köer, men när vi slutligen nådde Alvik så hade tunnelbanorna börjat gå igen och jag tog tuben sista biten hem. Steg innanför dörren strax efter nio, trött och med absolut noll tidsuppfattning.
 
Planen var från början att jag skulle ha åkt direkt till Örebro efter praktiken igår. Men det kändes inte som ett alternativ när jag kom hem så sent. Jag bestämde mig för att åka nu på morgonen istället, varav jag vaknade redan vid halv sex imorse och inte kunde sova längre. Klädde bara på mig och körde sista biten hem. Det enda som snurrade i tankarna hela resan var den där jäkla lastbilen, bilderna från övervakningskameran och människorna som miste livet. Jag hade mycket väl kunnat gått där, folk i min närhet skulle mycket väl kunnat gått där. Det är så sjukt när det blir så verkligt.
 
Tacksam för att jag får lov att krama om alla här hemma och bara få lite distans från Stockholm ett kort tag. Känner att ledigheten inte kunde ha kommit lägligare! Nu ska jag bara vara och käka Ben & Jerry´s i soffan ikväll. Vi hörs om en dag eller två. Var rädda om er, kram♥
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress