Det går ju inte att få nog av den här goingen alltså. Familjens lilla lyckopiller som fått ta ännu större plats sedan Tjabo somnade in. Kunde inte låta bli att fylla på bildbanken med lite kärlek på fyra ben igen. ♥
 
Vi dukade upp långbord i söndags och samlade ihop alla i familjen under samma tak. De gråa molnen tynade bort och resten av kvällen bjöds det på både solnedgång, middag och blåbärspaj. Diesel höll hårt i bollen sin när han inte satt till bords och försökte charma till sig en matbit eller två (försöka går ju, se bilden. Alltså tassen haha? Bjöd på ett gott skratt vill jag lova). Lyckades faktiskt riktigt bra med pajen förövrigt som blev både knäckig och glutenfri – mums!
 
Nog för att jag preachar om att ge sig ut på äventyr och planerar mina kommande år i en annan stad. Men i slutändan så är sådana här stunder med familjen verkligen allt. I perioder är jag väldigt hemmakär och får nästan ont i hjärtat när jag tänker på alla de stunder jag missar. Medan i andra vill jag bara fara runt på mitt och blir helt uppslukad i den delen av livet som de inte har varit speciellt delaktiga i. Det är lite sjukt när jag tänker på det, hur jag verkligen har levt två olika liv i två olika städer och det är nog inte förrän nu jag inser hur mycket jag har varit borta. Vissa veckor har det varit en kamp att brottas med tanken på att vara helt ensam utan tryggheten som familjen ger. Det svåra är egentligen inte att skapa sig ett annat liv i en annan stad och leva det på egen hand, utan att hitta ett säkerhetsnät som du kan luta dig mot när det krisar. Vuxen eller inte, självständig eller inte – alla behöver vi en hjälpande hand ibland.
 
Nu är jag tacksam för den här sommaren som jag har fått hemma. Har en känsla av att det kommer bli många fler sådana här stunder framöver. Som jag ser fram emot både här och i ett förhoppningsvis mer sammanhängde liv på annan plats för mig längre fram.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress