13 augusti 2017

Familjesöndag

Allmänt

Det är så mysigt varje gång jag loggar in här och känner hur det här är min egen lilla plats att drömma, reflektera och föreviga minnen. Känner mig som nutida Carrie Bradshaw med behovet av att sätta sig ner och skriva. Som om det bara är för mig och de inblandade att ta del av. Förut kände jag nog annorlunda, att jag skrev innehåll för andras skull vilket resulterade i kvantitet och massa löst snack bara. Men nu gör jag det enbart för mig själv och kör mitt egna lilla race liksom. Sen är det öppet för vem som helst att ta del av och det känns ju bara härligt! Jag hoppas att ni som klickar er in här känner detsamma.
 
Håller faktiskt på och laddar upp en ny video som innehåller mycket tankar och mer ingående svar. Jag har växt och landat otroligt mycket som person över sommaren och känner att jag är på rätt väg för vad som är rätt för mig. Det är intressant hur man kan förändras och se så annorlunda på saker under så kort tid. Tror min lediga tid här hemma har fått mig att landa i mig själv och givetvis givit mig tid att reflektera. Jag känner mig nöjd med den jag är just nu och är fokuserad på mitt. Det är när jag känner att folk förväntar sig hur jag borde vara eller göra som jag tappar fotfästet. Det tar mer energi att vara i en miljö där man känner att man måste kämpa för att visa vem man är istället för att bara få vara och bli accepterad och uppskattad för det. Men det är väl som med allt i perioder - man tappar fotfästet, fumlar omkring lite för att sedan hitta ny stadig mark igen.
 
Nu skulle ju inte det här bli värsta inlägget utan jag skulle egentligen bara kika in och berätta om min söndag jag har framför mig. Vi ska ha familjemiddag här senare ikväll och min lilla uppgift är att baka en glutenfri blåbärspaj. Så det ska jag göra alldeles strax! Stannar i pyjamasen och hoppar i träningskläderna sen en sväng innan det är dags att göra sig i ordning. Har älskat den här sommaren och vill aldrig den ska ta slut. Var på en konsert och såg Peg Parnevik igår och hon påminde mig om min längtan efter Stockholm igen. Den där carefree, sassy och äventyrstörstande attityden som storstäder andas och får en att bli beroende av. Det är sant när de säger att det ger dig möjigheten att göra vad som helst. Speciellt när du är runt människor som lever med samma inställning och attityd. Det får mig att vilja bre ut vingarna och se resten av världen NU. Törstar efter äventyr och adrenaline ruschar i även de minsta av saker. 
 
Nu ropar mamma på mig här att det börjar bli bråttom med pajen. Vi hörs senare när videon är uppladdad hörrni! Kramis♥
JUNITJEJ

Fina bilder på dig!

Svar: åh, tack så mycket!
Rode Gradin

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress