Det här hörrni, det är vad jag kallar ett litet paradis.
Vi hade den lilla viken helt för oss själva och varvade mellan gåshud och strålande sol. Packade med lite rester från i söndags (inlägg kommer) och spenderade några timmar på en varsin filt med utsikten här över. Faktiskt första gången jag är iväg till sjön i sommar. Fastnar så lätt hemma när vi ändå har en hel trädgård att hänga i, och när vädret är så ostadigt så känns det aldrig värt att åka den biten vi behöver för att komma till vattnet. Varje soltimme räknas. ;)
 
Det kryper i kroppen när människor skriver drömmande om stickade polotröjor, tända ljus och krispig höstluft. Jag behöver inte 25 grader och strålande sol men vill långt ifrån släppa taget om värme, grönska och dygnets ljusa timmar. Blir den känslan jobbigare ju äldre man blir? Har nog aldrig känt så tydliga kontraster mellan sommar-och vinterhalvåret utan att se någon form av fördel med att kliva in i hösten igen. Kanske till och med får se till att lösa det med några månader utanför landets gränser för att det ska kännas överkomligt. Jag vet att det ska mycket till för att det ska bli verklighet, men att ha det i åtanke skadar ju inte! Det är ju nu om något man ska sticka iväg och göra det man vill och känner för. Jag har min utbildning i bagaget, strävar efter att förverkliga mina karriärsmål och är fortfarande ung nog att vara spontan och leva det livet jag vill på egen hand. Time will tellmöjligheter och tillfälligheter avgör vart det blir av mig just nu.
 
Nu sticker jag ut i solen igen och förbereder inför kvällen. Pannkaksfrossa med två goingar – hörde jag ett rungande YES?
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress