"Jag har skrattat och gråtit många tårar i det här rummet. Somnat med en klump i magen och vaknat med ett lyckorus. Jag har både längtat bort och aldrig velat lämna. Känslor och upplevelser som har format mig till den jag är idag, med minnen som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv."

Rader ur min dagbok från i våras när jag flyttade ut ur min lägenhet i Bromma.
Ni vet den där känslan när ni ser tillbaka på någonting i livet som ni är så glada och stolta för att ni har gjort, men som ni aldrig skulle vilja göra om igen? Så känner jag inför de senaste två-tre åren under min pluggtid på Kaggeholm och i Stockholm. Det var ett evigt fläng, både fysiskt på kartan och i hjärtat. Jag slets mellan glädjen och nyfikenheten kring allt det nya, och de kärvänliga bitarna där hemma. Någonstans där i början försökte jag också balansera nya sidor hos mig själv och stå stadigt kvar på backen för att försöka landa i vem jag vill vara. Trampade lite snett längs vägen, gick miste om någon som höll en stor bit av mitt hjärta och hamnade i någon form av sen tonårstjej-hysteri. Om 18-årsskiftet och gymnasiet skulle vara tiden då man hittar sig själv, så kan jag säga att jag skippade allt det och snabbspolade det under tjugoårsstrecket istället haha. Men jag har aldrig gråtit så mycket av skratt och gjort så mycket roliga grejer som jag har de senaste åren. Otroligt vad människor kan väcka och locka fram de rätta sidorna hos en själv. Sidor som har funnits där, men som inte har fått utrymme att blomma ut.

Jag håller redan på och småspånar lite på det årliga nyårsinlägget. Men jag vill redan nu säga att jag är ärlig talat väldigt nöjd med det här året, so far. För än är det inte dags att ropa hej! Det här har verkligen varit ett år som har lagt sig på erfarenhetskontot. Mer eller mindre från början till (snart) slut. Så många grejer som jag har sett till har hänt och saker som har hänt av sig själv. Min största lärdom är att du är den som får saker att hända. Du är den som kan få saker i rullning. Vare sig det handlar om möjligheter i livet eller saker som du bara går och föreställer dig, men som du aldrig gör verklighet av. Gör det nu. Vänta inte på att årets ska ta slut eller att "den rätta tiden ska komma" om det inte finns någon tydlig tidpunkt på när det är. Put yourself out there och var inte rädd för att göra bort dig. Säger någon att "det där kan du inte göra" för att det på något sätt går emot den inpräntade jantelagen eller normer av hur vi tror saker ska fungera. Do it anyway (as long as it doesn´t hur anybody ofc). Ta inte allt i livet på så blodigt allvar! Men också en annan väldigt viktig grej och mindset som verkligen har vuxit fram hos mig, om vi ända ska snacka om det nya året. Januari betyder inte att jag börjar ett nytt liv. Det är bara en fortsättning på det livet som jag redan lever. Hur bra känns inte den inställningen ändå?

 
En annan intressant tanke också; Perfection is only a illusion of what we think is real.
Det kanske ser härligt ut på bilden. Men sanning är den att det blåste svinkallt och jag hetsade mamma som tusan med kameran för att hon skulle hinna ta bilder de få minutrarna som solen kikade fram. Vi hade det mysigt också, men inte fullt lika göttigt och varmt som det ser ut som här.
 
Nu ska jag sussa. Ny vecka och förhoppningsvis en härlig sådan väntar. Tack och godnatt!
Hannah

Du är så klok min vän!! Älskar att läsa din blogg och dina kloka tankar och reflektioner, det får mig själva att börja tänka så ofta. Du är bra du❤️

Svar: Fina underbara du!! Det gör mig varm i hjärtat, tack ❤️
Rode Gradin

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress