Upp i sadeln igen

Någonting som jag missat att uppdatera er om, är den härliga starten på året jag hade.
En av de kallaste dagarna första veckan i januari när det var strålande vackert vinterväder med närmare tjugo minusgrader på termometern, då fick jag lov att dra på mig ridhjälmen igen. För första gången på över ett år - ni kan förstå lyckan. Det var långt ifrån planerat eller ens i mina tankar utan så spontant som det kan bli! Jag satt med frukost bredvid sängen och två timmar senare var jag tillbaka i den välbekanta stallmiljön, dressad för en kall vintertur i snön.
 
Jag trodde jag både skulle ha tappat balansförmågan och alla musklerna i min kropp när jag satt upp, vingla runt som en färdigkokt spagetti och utan någon form av känsla alls haha. Så var det givetvis inte, utan det kändes så hemma som det kunde göra! Styrka har jag givetvis tappat då det är en färskvara, men det var ingenting som jag registrerade och av erfarenhet så vet jag att det går att träna upp relativt snabbt igen. Bara man kommer igång så finns ju "grundvaran" där sedan tidigare.
 
Så glad för att jag fick chansen att sitta upp igen. Vi pratade en del om energin som stallet och intresset runt hästar ger, att det är en form av fristad och en plats där du tillåts att bara fokusera på här och nu. Dessutom får jag alltid mer energi när jag känner att jag är produktiv och aktiv med kroppen (perfekta kombinationen!), vilket du verkligen är. Åkte därifrån med lycka i kroppen och ett stillare sinne. Har nog inte insett så tydligt innan hur mycket mitt intresse faktiskt har betydd för mitt välmående. Inte bara för att det är så galet kul, utan hur något som borde ta så mycket energi faktiskt ger dubbelt så mycket tillbaka. Får mig att längta ytterligare lite mer till den dagen då jag kan ta upp mitt hästintresse till fullo igen!
allmänt - onsdag - ridsporten - tankar - vinter2017