I morse styrde jag och mamma kosan mot det lilla samhället som jag spenderat så många somrar i - Sjötorp.
Det kändes lite surealistikst men så hemma att rulla nedför de bekanta vägarna och se allting med vuxna ögon. Att kliva ur bilen och höra fiskmåsarna, se den klarblåa himlen och känna lugnet infinna sig. Så många sommardagar som jag har sprungit runt där barfota och sandig, eller bara suttit på kökssoffan och vetat att inget kunde rubba tryggheten där. Jag vet att jag har mycket att tacka det här stället för, det insåg jag idag. Mitt nyfunna, nygamla lilla happy place.
 
 
Vi anlände strax innan lunch. Tog en fika ute i solen innan vi gick ner till en av vikarna och badade Diesel (OM han var lycklig!). Promenerade tillbaka barfota med skorna i handen, åt sillunch på terassen, solade lite till och plötsligt var klockan dags att åka hem. Det är ett sådant ställe där jag skulle kunna lägga ifrån mig mobilen och glömma bort den i dagar – om jag så ville. Det finns liksom inget ställe som andas så mycket sommar som Sjötorp gör, och jag hoppas på att återvända dit många gånger till innan höstsolen tar över. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress