God eftermiddag från det lilla huset på närkesslätten.
Har legat i sängen ett par timmar med ett grågrönt landskap utanför. Vilat upp kroppen lite och kikat på mina absoluta favoriter på Youtube - paret Jess and Gabriel Conte. Deras historia om hur de träffades och hur de byggt upp sitt liv tillsammans är verkligen beundrandsvärt. Och att en plattform som Youtube gör det möjligt att ta del av någon annans liv på det sättet är verkligen anledning till varför jag älskar sociala medier.
 
I ett hotellrum i Edinburgh med material från dagen.
 
Ibland glömmer jag bort lite varför jag överhuvudtaget engagerar mig i att dokumentera saker för andras skull. Varför jag scrollar upp och ner i flöden likt a crazy person och vill veta vad människor som jag inte har en relation till gör om dagarna. Det finns stunder som jag blir så fruktansvärt mätt på det och skäms över mitt eget beteende. Men sen inser jag att det inte bara handlar om nyfikenheten eller uppmärksamhetsbehovet, utan att få uttrycka sin kreativitet och i det ingår det en vilja att visa upp materialet för andra. Om det så handlar om en Instagram post, luddiga tankar i ett inlägg eller en låt efter flera inspelningstimmar i studio. Vi vill alla visa upp det vi har skapat!
 
 
En anledning till varför jag ens kom in på det här ämnet är Gabriels senaste videos på hans Youtube-kanal. De är så himla satisfying att titta på för en kreativ själ som mig själv, både arbetet framför som bakom kameran. Blir helt amazed och inspirerad av människor som uttrycker sig kreativit på det sättet som han gör. När det inte bara handlar om att dokumentera en händelse utan att använda kameran till att berätta en story. För det är ju det allt det kreativa handlar om- att man vill berätta en historia. 
 
 
Kolla in en av hans senaste videos här över!
 
Alla i min familj är väldigt kreativa men uttrycker det på olika sätt. Vilket är skönt när man får ett infall och trycker kameran i handen på mamma för att ta en boomerang längs promenaden, terroriserar med att ta bilder under familjemiddagarna eller måste skärma av allt för att skriva ner någonting innan man kan fokusera igen. De fattar grejen och jag har svårt att se mig själv med någon som inte skulle göra det. 
 
Hur är ni? Tycker du det är jobbigt så fort kameran åker fram eller är du den som andas kreativitet och kanske till och med jobbar med det? Tell me!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress