En magiskt fin kvällshimmel från mitt sovrumsfönster förra veckan.
Ni vet hur man säger att drömmar man drömmer under natten är hjärtats sanna önskan? Precis en sådan har jag haft inatt och vaknade upp med ett lite rörigt hjärta. Men förutom det så är jag nu redo för en dag ute på språng!
Ska faktiskt iväg men mamsen idag. Länge sedan vi var iväg tillsammans så det ska bli mysigt.
 
 
Fick goaste kommentaren av en vän för ett tag sedan på tal om det, att min blogg känns "mysig". Vilket är precis hur jag vill att den ska kännas! Ingen stress, ingen prestationshype eller fasad. Det är "målet" i alla fall eller det intrycket som jag tror och hoppas att den ger. Precis som jag tyckter det är att klicka in på Annikas blogg. Kikar alltid in där när jag behöver ett "break" och en lugn stund. Fastnade för den när jag satt och scrollade i nätverket under min praktik på blogg.se, sedan dess är hennes lilla krypin en given favorit! Den får mig typ att längta till en plats jag aldrig varit på, till skånes natur och sköna vibe. Kanske är det en skev och smal bild av hur det egentligen är, (precis som man tror att livet i USA är som man ser det på film) men det är väl egentligen det som är charmen. Att man får inspireras och drömma iväg lite för en stund i någon annans vardag, tankar och liv.
 
Nu måste jag göra i ordning mig här om vi ska hinna. Hoppas ni får en fin dag och kväll så hörs vi snart igen!
Kramar♥
Klicka här för att komma till videon om du inte ser rutan över.
 
ÄNTLIGEN fick jag upp den här videon.
Som jag redan tröttnat på innan den ens var publicerad haha. Och gissa vad som kom med posten igår (eller delar av det? Paketet som jag snackar om i videon. Får bli en senare video eller blogginlägg om det istället! Om jag blir nöjd vill säga. :)
 
Har verkligen fastnat här vid skrivbordet i mitt rum. Förut satt jag i princip aldrig här, men nu flödar kreativiteten så fort jag sätter mig ned. Med ett foto på mig och lilla Corina framför och utsikten över närkesslätten åt höger. Går typ inte ens att fånga på bild hur vackert det är. Skäms nästan vid tanken på att jag planerar att byta bort det här mot en låda med brusande trafik och byggnader som miljö. Men allt har väl sin tid och charm tänker jag. I framtiden ska jag allt sitta på samma sätt som jag gör nu, med en ny favorit utsikt att blick ut över.
 
 
Jag är nog definitivt mer av en "åker och fält-älskare" än en "vatten ända bort i horisonten" kinda girl. ;)
Nu ska jag vara så spännande som att ta krattan i ena handen och handsken i andra och rensa de löjligt stora ytorna grus här hemma. OM jag inte prioriterar en extra lång dusch med hårinpackning vill säga.. regn kan jag inte skylla på heller i det beslutet haha. Attans. ;)
Är du också sådär när någon frågar vad du anser att du är bra på, så är inte problemet att du inte vågar säga det, utan att du faktiskt inte kan komma på en enda grej? Någonting som känns sådär; ah, men det här är jag faktiskt riktigt grym på! Jag känner mig väldigt medelmåttig på det mesta. Tar jag mig an en uppgift så gör jag det oftast bra, men aldrig sådär riktigt grymt. Kanske handlar det i grund och botten om dålig självuppfattning och en hög tröskel för när man själv blir nöjd och ger sig själv en klapp på axeln. Personligen och för min del tror jag det är för att nivån ökar ju äldre man blir. När jag var 12 år kunde jag stolt säga att jag var riktigt grym på att ta mig an heta hästar. Det där med hästar och ridning hade jag en känsla för, där hörde jag hemma. Dansa var jag också riktigt bra på, takten hade jag i kroppen utan att anstränga mig liksom.
 
Men när gymnasiet kom kändes det som att jag "togs ner på jorden". Saker gick inte längre lika leka lätt som det gjort tidigare. Det tror jag dock handlade om att jag förlorade mig själv på vägen och därmed också självkänslan och självförtroendet. Jag hade en väldigt hög drivkraft som ung och jag tror att det var en del av vad som fick mig att sticka ut. Jag blev sporrad av att nå resultat och pushad av att någon upplyste mig om att "det här gjorde du riktigt bra!". Jag tycker inte man borde underskatta kraften i att lyfta upp någon genom att berätta vad den personen gör bra. Precis som att du visar uppskattning för någonting, då kommer personen i fråga säkerligen göra det igen – och ännu bättre nästa gång.
 
Innan vi tog examen i våras fick vi i uppgift att sätta oss i en grupp och berätta för varandra vilka kvalitér vi tycker om hos varandra. Här är några grejer som jag fick sagt av mina fina forna klassisar;
 
  • När jag gör någonting jag tycker om, gör jag det väldigt bra.
  • Jag är en bra kollega. Man kan lita på mig och jag har lätt för att anpassa mig till andra.
  • Jag är positiv och håller en positiv anda. (Fick en kommentar av en förvånad telefonförsäljare när jag svarade i telefon förra veckan, som undrade varför jag lät så glad? Haha)
 
Att vara bra på någonting behöver ju inte vara någonting fysiskt, en prestation. Utan kan lika gärna vara kvalitér hos dig själv. Men om vi ska säga en prestation som jag är väldigt nöjd över, så är det när jag hoppade in i en vilt främmande bil i somras och både backade och vände med släp. Jäklar vad gött det kändes efteråt!
 
Kom ihåg: Säg någonting som du tycker om hos en annan person. Någonting som den är bra på. Tro mig att du kommer få tusen doser härlig energi tillbaka! #urbanchallenge