Sitter och väntar på att videon ska exporteras klart.
Den har tagit sig 4 % och återstående tid är 3 timmar och 40 minuter (Edit: 4 & 30 nu, wtf?)  – helt sjukt vad programmet har bråkat den här gången! Det ska liksom inte ta över tre timmar för att exportera en 15 minuters video haha... får psykbryt. Passar på att göra lite annat medan den står och tuggar. Men det tar lite längre tid än väntat innan dyker upp helt enkelt! 
 
Vet ni vad, just nu är det mycket som snurrar i mitt huvud som jag inte riktigt vill skriva om här. Och då blir också innehållet lidande. Inga tunga grejer, men saker som ligger mig för nära hjärtat och som känns för orelevant för att dela här. Det jag ville komma fram till är hur det är en fantastisk tillgång att ha ett sinne som har fullt fokus på en sak hela tiden, men samtidigt hur lidande andra saker kan bli för att jag helt enkelt inte har känsla för det just . Jag gräver ner mig i en sak åt gången litegrann. Jag tror jag är ganska beroende av att behöva känna någonting för något för att jag ska köra all in på det. Om det sedan är en vinst eller förlust i slutändan vet jag inte, förmodligen lite både och, men den frusterande delen är när man inte har känt så för en enda grej under en längre tid. Då kan jag inte låta bli att ifrågasätta mig själv och undra om det egentligen handlar om att jag är bekväm och oengagerad, även fast jag vet att det inte är så.
 
Jag definerar mig mycket i det jag gör och det livet jag lever. En av mina största rädslor är att fastna på ett ställe, i ett mönster, med någonting som jag egentligen inte vill göra. Jag har alltid sagt att om det är så att jag flyttar hem efter examen och blir kvar under en längre tid och fastnar i det livet jag levde innan, så kommer jag att se det som ett misslyckande. Den känslan brottas jag med nu. Inte för att jag tror att det kommer vara förevigt, inte för att jag inte är tacksam för ett hem att återvända hem till, utan för att två steg tillbaka i en miljö jag redan är klar i känns som ett slöseri med tid. Förstår ni hur jag menar?
 
Är dessutom lite besviken både på mig själv och att det jag har strävat efter inte har blivit som jag hade hoppats på. Det är inte här jag vill ta nästa steg och bygga upp ett nytt kapitel i mitt liv. Därför känns det ganska lönlöst att satsa på saker som jag hade gjort om det såg annorlunda ut (utan tanken på att vara på väg någon annanstans). Eftersom mina planer inte heller har gått som jag har trott än så länge så måste jag försöka komma på en ny plan. Det är väl lite där jag sitter fast just nu. Jag LÄNGTAR efter tiden då jag har hamnat där jag vill vara och veta att jag kommer vara där för en lång tid framöver. Kunna bygga upp ett hem precis som jag vill ha det, skapa en vardag med alla bitar på ett ställe och trivas med det. Jag vet att det kommer och det kommer bli så värt det när det gör det. Men när?
 
 
Känns som att det här inlägget passar mer i kategorin Tankar nu plötsligt. Så var det med den bristen på innehåll haha.. har påbörjat ett annat inlägg också som jag hoppas jag får upp imorgon!
Om ni har några tankar efter erfarenheter om det jag precis har berört här ovan så är det bara ni lämnar en kommentar här nedanför. Om inte – så hörs vi snart igen!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress