Mammas verk, som numera är en fin symbol för vad som bör väga tyngst i livets alla vägval. ❤️
Vet jag att jag vidrörde det här ämnet lite i förra inlägget, men kände att jag ville gräva vidare på det spåret. Vid ett av mina seriösa livskriser tidigare i år ( i samband med att planen om Santa Barbara gick isär) så ifrågasatte mamma mig såhär; 
 
– Men vad är det du vill få ut av att det? Varför vill du resa?
 
För mig är det helt galet att jag sitter fast på ett ställe. Ser samma sak varje dag och inte rör på mig utanför den lilla värld som är min omgivning. Jag kan inte uppskatta det när jag inte får åka iväg och andas annan luft. Jag vantrivdes på många sätt att ha hem på två olika ställen. Framförallt för att det fick mig att känna mig splittrad både rent praktiskt och själsligt. Att ha åtagande i två olika städer och på något sätt leva två olika liv som inte tillhörde varandra. Men samtidigt älskade jag det. Stockholm var oupptäckt mark där jag fick utrymme att både vara precis den jag ville och ständigt se någonting nytt. Allt var ett oskrivet blad för mig och jag var ett oskrivet blad för alla andra. Hemma var allt bekant och tryggt utan att behöva varken reflektera eller engagera mig. Vilket är ett privilegium att få ha. Men det är på något sätt en frihet till att inte ha en koppling eller tillhörighet till någonting. Du är fri att göra misstag och pressa gränser inom såväl dig själv som i din omgivning. Utan att en kotte vars åsikt du värderar varken behöver veta om eller dömma dig för det. (Fördelen med stora städer, antar jag). Det är den friheten som driver mig till att vilja resa till jordens olika hörn. Lära känna nya platser, nya ansikten och investera i nya tillfälliga liv. Lämna små delar av mig själv på en plats, och ta med mig några nya vidare. 
 
 
Vad är det som driver mig vidare? Vart kommer lusten för att alltid "drömma sig bort" och vilja ha nya intryck? Vare sig man tror att det beror på stjärntecken, personlighet eller rastlöshet så vill jag tro (och hoppas) att det inte är önsketänkande att det finns något mer som väntar på mig. Att vara nöjd är fint, att ha det bra är en tacksamhet – men det betyder inte att lite drömmande är fel. En klok man sa dock en sak till mig en gång, att var sak har sin tid. Det har jag försökt bära med mig i mångt och mycket. Men hallå jag blir inte yngre här direkt haha, någon balans får det allt ha!
 
Är du en drömmare eller realist? And if so, vad får dig att drömma dig bort?
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress