"För man saknar inte regnet, saknar inte regnet, förrens hela världen är torr." 
Petter, Molly och SAMIs magiska kombo i låten Regnet går på repeat i skrivande stund. För en gångs skull är jag i säng i tid, skulle kunna sova nu, men ville kika in här först. Har massa tankar som jag skulle vilja skriva ner i boken som har blivit stället där tankarna får röra sig fritt. Dagboken, så glad för att jag valde att börja skriva i den för ett par år sedan. Någon gång kommer jag defintivt gå tillbaka och läsa i den, nu känns det lite för "nära" i tiden. Men på något sätt har det skrivna ordet alltid varit med mig. Det har bara gått ifrån berättelse böckerna i första klass där jag skrev påhittade historier om hästar och spöken, till bloggen och dagboken där allt handlar om livet.
 
Idag har jag hunnit med både shopping, flera timmar i solen, grillning hemma hos brorsan och Ida (min fina vän och svägerska som fyller år idag 💕) och efter det snörade jag på mig skorna för en springtur. Mest för att slippa bli ihjälbiten av myggen uppe i skogen haha, men också för att det var riktigt gött idag. Ibland kan jag inte springa en meter pga smärta i benen, andra dagar kan jag kuta tills jag inte orkar mer. Tacksam för det lilla! Att man sen hinner pyssla ute som inne till sen kväll och solen har gått ner är ju guldvärt bara det.
 
Nu bankar John Blund på dörren här. Dags att sussa.
Godnatt och hoppas du får en fantastisk dag imorgon!
I torsdags förra veckan firade vi mamsen. Och oj vilket härlig kväll det var! 
Diesel flåsade av värmen och jag fick byta från t-shirt till linne för att det var så varmt, närmare sju på kvällen. Minns inte ens när jag drog en mascaraborste genom fransarna senast (bortsett från helgens utekväll). Somrigt och kravlöst. Maj månad har aldrig någonsin varit så underbart! Men hade det här varit förra året så hade jag förmodligen känt annorlunda. 😉 
 
Bambuhäcken dock, den ni ser en skymt av bakom planket, den har växt så det har knakat under helgen. Jag har dessutom både lyckats nästan ha död på solrosen och fått liv i den igen. Lite flyt ska man väl ha! Har både varit hemifrån och jobbat långa dagar hela helgen. Har gått och blivit lite småkär också. I solroser alltså.🌻 Ska definitivt fylla min framtida uteplats med det!
 
Och vet ni, idag kom de där tankarna tillbaka igen. Tanken på Stockholm, på mitt liv här, på saker jag skulle sakna om jag lämnade, på boxen jag sätter mig själv i. På saker jag missar och skulle gå miste om. Jag kommer på mig själv att dras dit i längtan av hur staden får mig att känna, på livet som finns där. Men avskräcks också lite av den inte helt friktionsfria vardagen i en storstad. Pest eller kolera. Jag behöver nog ett besök i storstaden snart, tror jag.
Så olika men ändå så lika. Mamsen och vi – världens bästa superhero. ❤️
Ju äldre man blir desto mer inser man att föräldrar också är mänskliga. De är långt ifrån felfria, oövervinneliga och korrekt alla gånger. Men har de fått dig att se dem så, så har de förmodligen gjort någonting rätt.
 
Kan jag bara flika in att vi alla syskon var ljushåriga som små, men numera är jag den enda som har kvar det ljusa i håret? Spikrakt och skandinaviskt till skillnad från bröderna och mamma min som har raka motsatsen. Är inte det lite komiskt? Hur kan man gå från LINTOTT till nästan svart hår haha, så sjukt! (Kan bara jämföra det med fölpäls som släpper 😏)
 
Vi har alla fem förlorat mycket, men alltid haft det vi har behövt. Det är lätt att glömma bort när decennier går, men det går heller inte att undgå det faktum att hur mycket saker än suddas ut så kommer de alltid ha påverkat dig, på ett eller annat sätt. Jag glömmer lätt bort det, att mina förutsättningar inte är desamma som den bredvid mig. Det betyder inte att jag inte kan uppnå samma sak, men att mina förutsättningar för att jag ska befinna mig på samma våglängd inte ser likadana ut. När andra barn lekte på skolgården var jag fullt upptagen med att kolla mig över axeln. Torka tårarna varannan helg och möta vuxna vars ord inte gick att lita på, och inse att de inte heller alltid ville ditt allra bästa. Vi lyckades ha en bra uppväxt på många sätt till trots att den ibland var omskakande och krokig. Men det är klart den satt sina spår. Vare sig det handlar om en utebliven förälder eller oro som barn till största mån aldrig ska behöva erfara.
 
Återigen, en förälder är långt ifrån fläckfri. Men en hjältinna är hon ändå, vår mamma.
Därför är såklart något så litet en som "uppskattnings present" en självklarhet. Jag lyckades smita iväg och köpa en morsdagspresent när vi var och handlade häromdagen. Såg ut vad jag skulle ha, smet på ett toabesök när hon skulle iväg till nästa butik och innan jag mötte henne där så kutade jag åt motsatt riktning för att köpa den lilla symboliska gåvan. Jag hann! Så det fick hon av mig redan imorse (även om mors dag är på söndag), då hon fick min större present lite i förväg för ett par veckor sedan. Vilket var bland det första hon sa:
 
— Men jag har redan fått något av dig!
 
Ja, men det är en dag till den här veckan som också är värd att firas. Så, så fick det bli! 
 
Nu hörrni MÅSTE jag sova. Hur är klockan 00:27 igen?  Hopplöst när skrivnerven kickar igång runt midnatt.💤 Godnatt så hörs vi imorgon (idag?) igen. Kramar!