Så olika men ändå så lika. Mamsen och vi – världens bästa superhero. ❤️
Ju äldre man blir desto mer inser man att föräldrar också är mänskliga. De är långt ifrån felfria, oövervinneliga och korrekt alla gånger. Men har de fått dig att se dem så, så har de förmodligen gjort någonting rätt.
 
Kan jag bara flika in att vi alla syskon var ljushåriga som små, men numera är jag den enda som har kvar det ljusa i håret? Spikrakt och skandinaviskt till skillnad från bröderna och mamma min som har raka motsatsen. Är inte det lite komiskt? Hur kan man gå från LINTOTT till nästan svart hår haha, så sjukt! (Kan bara jämföra det med fölpäls som släpper 😏)
 
Vi har alla fem förlorat mycket, men alltid haft det vi har behövt. Det är lätt att glömma bort när decennier går, men det går heller inte att undgå det faktum att hur mycket saker än suddas ut så kommer de alltid ha påverkat dig, på ett eller annat sätt. Jag glömmer lätt bort det, att mina förutsättningar inte är desamma som den bredvid mig. Det betyder inte att jag inte kan uppnå samma sak, men att mina förutsättningar för att jag ska befinna mig på samma våglängd inte ser likadana ut. När andra barn lekte på skolgården var jag fullt upptagen med att kolla mig över axeln. Torka tårarna varannan helg och möta vuxna vars ord inte gick att lita på, och inse att de inte heller alltid ville ditt allra bästa. Vi lyckades ha en bra uppväxt på många sätt till trots att den ibland var omskakande och krokig. Men det är klart den satt sina spår. Vare sig det handlar om en utebliven förälder eller oro som barn till största mån aldrig ska behöva erfara.
 
Återigen, en förälder är långt ifrån fläckfri. Men en hjältinna är hon ändå, vår mamma.
Därför är såklart något så litet en som "uppskattnings present" en självklarhet. Jag lyckades smita iväg och köpa en morsdagspresent när vi var och handlade häromdagen. Såg ut vad jag skulle ha, smet på ett toabesök när hon skulle iväg till nästa butik och innan jag mötte henne där så kutade jag åt motsatt riktning för att köpa den lilla symboliska gåvan. Jag hann! Så det fick hon av mig redan imorse (även om mors dag är på söndag), då hon fick min större present lite i förväg för ett par veckor sedan. Vilket var bland det första hon sa:
 
— Men jag har redan fått något av dig!
 
Ja, men det är en dag till den här veckan som också är värd att firas. Så, så fick det bli! 
 
Nu hörrni MÅSTE jag sova. Hur är klockan 00:27 igen?  Hopplöst när skrivnerven kickar igång runt midnatt.💤 Godnatt så hörs vi imorgon (idag?) igen. Kramar!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress