Det gör något speciellt med en när löven ändrar färg. När det sista av det ljusa och lyckliga övergår till mörker och kyla. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att ljuset inom dig inte fortsätter glöda. Men det är någonting, någonting som omsluter dig från tidig kväll till sen morgon. 
 
Vår och höst är alltid perioder då jag drömmer mig bort. Till en solnedgång i Tennessee, till isblå spegelblanka sjöar uppe bland bergen i Kanada. Till ett stimmigt café i New York eller en promenad längs piren i Brighton. Kliva in på en matbutik som en local och försöka orientera dig mellan hyllor av okända märken och substanser. Låtsas att du är boende där permanent och lämna delar av dig själv på varje plats. Göra avtryck, se, höra och uppskatta.
 
Ni som har tjugoårsåldern framför er, vilken fantastisk tid ni har att vänta er. Det är ett oskrivet kapitel där sidor turas om att klottras ner med tårdrypande drömmar och andlösa ögonblick. Språngbrädan till resten av ditt liv. Själv är jag bara precis i början. Vad man trodde var ens verklighet skiftar lika fort som sommardäcken på hösten. Rustade för ett nytt klimat. Jag behövde på ett sätt bygga upp ett nytt liv på en plats som jag redan levt på. Små förändringar som matchar en förändrad själ som inte längre passar i skostorleken av en 19-åring. Som att lära känna marker på nytt och jag känner att jag har kommit en bra bit på vägen. Vänt blad, fått nya möjligheter och utforskat på egen hand. Hästarna var en stor oväntad pusselbit i det, så det är jag enormt tacksam för. Som att hitta tillbaka till en bit av sig själv i en ny era.

I takt med att blicken fått sitt blänk åter, hjärtat slår med taktfast slag och själen åter är fyllt med hoppfullt mod. Så känns startsidan, det åtta tecken långa lösenordet och fonter gammalt, avslutat och ur tiden. Som att det är dags att vända blad och lämna ett kapitel där jag sedan länge satt punkt. Byta ut den svarta dagboken mot den rosa och omfamna intima stunder likt de vore det värdefullaste av guld. Att som alltid handla klokt, men låta hjärtat vara dumstridigt och fullt av längtansfullt hopp. Välja att blunda åt allt ont och bara se det som är ljust. Potentialen i dig och kärleken i mig. 

Vad som händer härnäst är helt upp till mig.
Men med lite tur så finns det ingenting som säger att det inte kommer bli precis rätt. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress