22 oktober 2018

The perfect kni(gh)t

Allmänt

 
När temperaturen droppade under tio graders strecket kändes det lämpligt att rota fram höstens stickade tröjor. I den fann jag den här mysiga drömmen med vidare ärm. Tyvärr slutsåld, men värd att visa ändå. 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag skuttar av glädje över vintertiden som ligger och lurar runt hörnet. Det är som att varje år blir lite jobbigare. Vintern och jag funkar helt enkelt inte ihop, varken i kropp eller knopp. Lite som rosa och rött, det skär sig. Däremot så önskade jag att varje årstid fick hjärtat att slå ett extra slag. Vad härligt att njuta av alla sorts klimat. Utan att behöva förflytta sig en meter.
 
Idag började jag ett nytt litet kapitel i mitt liv. 
Men mer om det senare i veckan.  Nu ska jag fly undan alla to-do listor för att tända lite ljus och bädda ner mig soffan. Det behövs det med.
Ha en fin kväll hörrni!
Nu mitt i brittsommar så tänkte jag passa på att gå tillbaka lite i arkivet. Närmare bestämt till några opublicerade bilder från ett av "mina" smultronställen.
För er som har varit med under sommaren så skrev jag det här inlägget om en het sommardag just precis från det här stället. Vid andra tillfället så var det inte riktigt lika mycket action. Lite småkallt, men mysigt. Det är verkligen det perfekta lilla utflyktsstället om man vill ha en dag på stranden men i närheten till fin natur. 
 
Jag har ju sagt att jag skulle vilja spendera några timmar där nu i höst fast med en värmande filt och en liten picknickkorg. Kanske en bra bok eller i härligt sällskap. Förhoppningsvis blir det av inom kort.. de varma höstfärgerna varar ju inte speciellt länge, tyvärr. 
 
Vart vill ni helst vara såhär i hösttider? Skogen, stan, utomlands (haha)?
Såg att Djurgården var helt sjukt vacker just nu med alla färger på träden. Även om jag själv lever i ett litet paradis så kunde jag inte låta bli att slås av en gnutta avundsjuka för att jag går miste om den platsen. Är ju en sucker för allt drömmigt och magiskt, som ni vet.
Det gör något speciellt med en när löven ändrar färg. När det sista av det ljusa och lyckliga övergår till mörker och kyla. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att ljuset inom dig inte fortsätter glöda. Men det är någonting, någonting som omsluter dig från tidig kväll till sen morgon. 
 
Vår och höst är alltid perioder då jag drömmer mig bort. Till en solnedgång i Tennessee, till isblå spegelblanka sjöar uppe bland bergen i Kanada. Till ett stimmigt café i New York eller en promenad längs piren i Brighton. Kliva in på en matbutik som en local och försöka orientera dig mellan hyllor av okända märken och substanser. Låtsas att du är boende där permanent och lämna delar av dig själv på varje plats. Göra avtryck, se, höra och uppskatta.
 
Ni som har tjugoårsåldern framför er, vilken fantastisk tid ni har att vänta er. Det är ett oskrivet kapitel där sidor turas om att klottras ner med tårdrypande drömmar och andlösa ögonblick. Språngbrädan till resten av ditt liv. Själv är jag bara precis i början. Vad man trodde var ens verklighet skiftar lika fort som sommardäcken på hösten. Rustade för ett nytt klimat. Jag behövde på ett sätt bygga upp ett nytt liv på en plats som jag redan levt på. Små förändringar som matchar en förändrad själ som inte längre passar i skostorleken av en 19-åring. Som att lära känna marker på nytt och jag känner att jag har kommit en bra bit på vägen. Vänt blad, fått nya möjligheter och utforskat på egen hand. Hästarna var en stor oväntad pusselbit i det, så det är jag enormt tacksam för. Som att hitta tillbaka till en bit av sig själv i en ny era.

I takt med att blicken fått sitt blänk åter, hjärtat slår med taktfast slag och själen åter är fyllt med hoppfullt mod. Så känns startsidan, det åtta tecken långa lösenordet och fonter gammalt, avslutat och ur tiden. Som att det är dags att vända blad och lämna ett kapitel där jag sedan länge satt punkt. Byta ut den svarta dagboken mot den rosa och omfamna intima stunder likt de vore det värdefullaste av guld. Att som alltid handla klokt, men låta hjärtat vara dumstridigt och fullt av längtansfullt hopp. Välja att blunda åt allt ont och bara se det som är ljust. Potentialen i dig och kärleken i mig. 

Vad som händer härnäst är helt upp till mig.
Men med lite tur så finns det ingenting som säger att det inte kommer bli precis rätt.