Del 1 avslutades i början på juni månad, efter examen och flytten från Stockholm. 
Jag var uttråkad, så sjuuukt uttråkad. I vanliga fall har jag ingenting emot stillsamhet, men jag klättrade nästan på väggarna och kände det som att jag kommer missa allt kul i livet typ haha.
 
Skrev under tiden artiklar till den komersiella sidan på Nyheter24 och fick anvar för Fashionhunts Instagramkonto.
 
Vi träffades allihopa och firade lite. Blev överraskad med blommor och paket av fina Elina och Hannah.♥ Sen gick vi över till nästa firande, midsommar.
 
Jag hann med ett ombyte och åkte vidare mot nästa ställe. Är det inte så sjukt konstigt att man firar midsommar, när det känns som att sommaren precis har börjat?
 
Grillning på en av sommarens varmaste dagar. Ni ser ju klart och tydligt vilken sida jag hade lyckats sola lite mer än den andra, haha. Sen våra kvällar här ute - sååå vackra. Då var jag glad för att slippa betongen kan jag säga! 
 
Men någontans här blev Tjabo påtagligt sämre, och det var dags att låta honom vandra vidare. 11 år fick vi tillsammans, alltså halva mitt liv fanns han där. Retat gallfeber på oss alla och bjudit på både skratt som goa kramvänliga stunder. Vårt hjärtegull♥ Tacksam för den sista tiden jag fick tillsammans med honom hemma.
 
Mamma är ju numera min personliga fotograf, under protest haha. Som Ida sa för ett tag sedan om bildmaterialet här på bloggen; "Ja, det är ju mest på dig". Haha sant, men vem annars ska det vara? 😉 Jag är sjukt glad för alla bilder som är tagna om det så är på mig eller andra från olika tillfällen i livet. Tänk att sitta ocn titta tillbaka på dem tio år från nu!
 
Någonting inför nästa år är defintivt mer strandhäng. Är så bortskämd med trädgården och bekvämligheten här hemma och har verkligen inte kommit iväg någonting speciellt i år. Förutom den här gången då, när de kyligare augusti vindarna redan hade hunnit leta sig in. 
 
Sommaren handlade mycket om en typ av försoning med det förflutna, skulle jag säga. Be om ursäkt för de stunder där jag gjort misstag och öppnar dörrar för de som länge varit stängda. Man ska inte vara rädd för att nå ut till någon om det känns som rätt sak att göra. Om det så handlar om relationer eller rent av familj. 
 
Sommaren gick mot sitt slut och jag började som smått jobba lite mer igen. Hade förmodligen den lugnaste sommaren sedan jag var barn i år, vilket var långt ifrån planerat, men välbehövligt. Var sak har sin tid. Även om man har svårt att se och acceptera det just då. Tror alla saker som jag sa att jag inte ville göra, gjorde jag haha. 
 
Många skogturer tillsammans med Diesel. Mor och dotter–dagar och höstmiddagar. Vardagslunk. En ganska stor kontrast mot första halvåret på 2017 där allt handlade om nya utmaningar och ingen dag den andra lik. 
 
I november blev det inget mindre än två vändor till Stockholm. Först för en arbetsintervju och sedan för att fira min 22-årsdag! Såhär långt är ni ganska färskt uppdaterade så slänger in lite bilder fram till jul.
 
  "Kan inte låta bli att undra vart jag befinner mig om ett år vid den här tiden.. kanske sitter jag på precis samma säng med blicken ut över vidderna, eller så ser verkligheten helt annorlunda ut."
 
Det här skrev jag i ett inlägg 31 december 2016.. och här sitter jag, i samma säng, på samma plats. Med blicken fäst i fjärran. Men även om omgivningen är den samma, så är jag förändrad.
 
Nu är jag redo för allt att börja om igen → mot varmare och ljusare tider. Men först måste efterätten göras, lösögonfransarna klistras fast och klackarna på. Får väl tvinga brorsan att ta lite fler outfitbilder till ego-kontot sen 😉 
 
En stor Gott Nytt År-kram till er!!
Så var det dags för en liten återblick av året som gått. 
2017 har varit hands down ett av de bästa i mitt liv. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, gått utanför min comfort zoon så mycket att jag tillslut crave:ade kicken av det. Kämpat, gråtit, slagit mig för ansiktet av pinsamheter, skrattat mig gråtfärdig, känt mig oslagbar och varit så sjukt sårbar. 
 
Tänker att vi börjar längst bak och jobbar oss framåt. ⬇️
Nyår 2016 firades in lugnt och stilla med inte allt för mycket väsen. "Lagom" som en äkta svenne skulle säga. I år ser det lite annorlunda ut. Får se om jag lyckas fånga några härliga bilder därifrån!
 
Började året med en iskall ridtur med strålande solsken och pudersnö. Också enda gången jag satt i sadeln i år. Mer av det kommande år förhoppningsvis!
 
Kramade om mitt hjärta, med vetskapen om att varje gång kunde bli den sista. Återvände till min lilla studentetta i Stockholm och fortsatte mitt journalistplugg.
 
 I Februari bar det av på reportageresa till Skottland och Edinburgh. En resa som alla tvåor i journalist respektive Tv-klassen gör på Kaggeholm. Hösten innan gör man research, nyhetsvärdering och tillsammans bestämmer sig för vart i världen resan bär av. Väldigt nöjd över destinationen det föll på! Jag gjorde ett personporträtt på härliga Nina och intervjuade den lika härliga ägaren av den familjära snabbmatskedjan Meltmongers. Om du vill läsa inlägg från resan så går det att göra HÄR.
 
Här kommer en smärre bildbomb ⬇️
Insåg att jag varit flitig med kameran här haha. Får flika in lite allt eftersom 😉
Jag och Nicolen hade en dag då vi bara gick på upptäcksfärd. Först på journalistjakt, sen Princes street gardens, Edinburgh Castle, Stockbridge och Royal Botanic Gardens. Man lärde sig ganska snabbt vart allt låg och kunde enkelt navigera sig runt till de olika platserna. Älskar hur staden är uppbyggd – och Edinburgh i sig överhuvudtaget. 
 
Den här mannen var så otroligt härlig! Han skulle resa hem till Indien (om jag minns rätt) och frågade om vi kunde ta en bild åt honom, så han hade någonting att visa familjen sen.
 
Ed Sheeran´s "Castle on the Hill" kommer för alltid påminna mig om den här resan. Släpptes lägligt nog just då.
 
Nicole är den som står bakom alla bilder på mig. Kan jag ha henne med mig at all times please? Alla behöver en dedikerad foto-vän som henne!❤️
 
Paradise Palms blev en annan liten favorit. Ligger i Old Town har jag för mig.
 
Before date night. Mer om den kvällen kan ni höra om i videon HÄR (runt 4:45).
 
Sedan klev vi vidare i Februari med mer snö, hemvisit och Nicoles Birthday.
 
En kväll att minnas!
Fortfarande en av de roligaste kvällarna från hela året, in so many ways haha. Februari överhuvudtaget var verkligen en rolig månad, som jag ser tillbaka på med ett leende.
 
Mer hemvisiter, besök hos mig i huvudstaden och några försiktiga vårtecken. Jag ska vara ärlig med att säga att det var rätt kämpigt just då. Får en liten klump i magen vid tanken, men glädjs av de stunder som var fina ändå.
 
Praktiken drog igång på blogg.se och Nyheter24-gruppen. Trivdes mer än bra! En tid full av lärdom i alla dess former. Tar med mig mycket därifrån!
 
Våren kom (och gick i omgångar haha). Fler timmar på kontoret, kära återseende och tiden då jag föll mer och mer för Stockholm. Hade redan sagt upp lägenheten sedan någon månad tillbaka men började sakta men säkert ifrågasätta vart jag egentligen ville vara. Kände mig mer levande än vad jag hade gjort på länge!
 
 
Rutiner, träning och solsken var tre saker som verkligen stod för de sista vårmånaderna. Hade kul längs vägen med spontana beslut, orädd inställning och känslan av livets goda bitar. Packade ihop lägenheten, sov alldeles för lite, flyttade hem till Nicole ett par dagar och hade väl en liten crush eller två. Underbara minnen! 
 
Examensdagen kom och gick som en blixt från klarblå himmel. Där stod vi (en del av kompotten i alla fall) som färdigutbildade journalister och tv.. people haha? Hade en sista kväll som avslut på de coolaste två åren i mitt liv och grät på tåget hem dagen efter. 
 
Hörrni, vi delar upp det i en del två va? Resten av årets små äventyr kommer ut imorgon!
Någonting jag gör regelbundet är att skriva dagbok om olika händelser i livet.
Dels för att det både ger roliga och hjärtskärande återblickar, men också för att det är befriande att få ur sig alla tankar som gror, som på ett eller annat sätt inte hör hemma här. In the public eye. 
 
Häromnatten när jag scrollade igenom bloggen (gör det alltid med jämna mellanrum för att titta tillbaka på gamla minnen) fastnade jag vid ett av mina klipp från min YouTube-kanal. First of all; jag är så glad för att jag aktivt dokumenterar saker och förevigar dem. Jag är inte den som är rädd för att publicera mina tankar för att en tid senare helt ha ändrat åsikt om det. Mycket av det som jag laddade upp förut hade jag inte producerat idag och säkert detsamma med det jag lägger upp nu och några månader framåt. Det roligaste är ändå att se tillbaka och se utvecklingen hos en själv, vilket kanske inte är så tydligt på ytan utan mest för mig som har gjort resan utöver det som visas.
 
 
Den här videon VET jag kommer vara så fruktansvärt rolig att titta tillbaka på. Men också med en liten, liten klump i magen. Som jag har sagt tidigare; det finns tider i livet som man är så tacksam för och aldrig skulle vilja ha ogjord, men som man samtidigt aldrig skulle vilja göra om igen. 
 
 
Angående att ändra åsikt och ångra saker som man någon gång har publicerat på nätet; Det finns videos som jag har gjort privata av den enkla anledningen att jag knappt kan kolla på dem själv haha. Materialet i sig är inte hemskt. Men jag är medveten om att det kan vara just den som ger "the first impression" till någon och när jag själv inte längre står för mina svar eller resonemang i videon så känns det onödigt att den ligger kvar. Videon ovan är lite kul, men på gränsen till att den läggs i privat alltså haha. Blir ju cringy av mig själv! Den visar också EXTREMT tydligt hur jag byter dialek kors och tvärs. Min ena bror tycker tydligen jag snackar sjukt konstigt och kommenterar alltid det med "Men vad har du för dialekt kvinna?!". 😅
 
 
De första 6 minutrarna uppdaterar jag om läget och snackar lite framtidsplaner. 15 Januari 2017 ⬆️
Att gå ifrån att inte se sig själv trivas som en "Stockholmsbo, till att inte vilja flytta därifrån fem månader senare.  Jag grät på tåget hem kommer jag ihåg, fick lite småpanik och klättrade nästan på väggarna de första veckorna. Kändes som att jag gick miste om hela livet och var så rädd för att återvända till det jag flyttat ifrån tidigare. Det kändes nästan som när mina fina vänner komiskt nog kallar Örebro för Norrland → helt dött haha. Uttråkad var ett understatement!
 
Vill du prenumera på min kanal så kan du göra det HÄR.
 
Med tanke på hur pass aktiv och oberörd jag är över att dela saker på nätet så ser jag mig definitivt som en öppen person. Jag har aldrig varit den som har snackat mest, men att dela med mig och vara frispråkig har jag noll problem med. Vill du veta någonting, fråga så får du ett svar. Sen är ju det egentligen aldrig den svåra biten, att snacka erfarenheter. Det svåra är att blotta sina absolut innersta tankar och högsta drömmar. Saker som får någon att verkligen se vem du är. Saker som antingen kommer make you – or break you. Hur många vågar vara öppenhjärtliga och ärliga där?