Ni vet när det börjar tunna ur på dansgolvet, fötterna börjar värka och det börjar kännas dags att "call it a night"? Du börjar titta dig omkring och inser att golvet inte riktigt är lika fyllt av tjejer längre, dina ögon möter plötsligt två andra vart du än fäster blicken och killar börjar plötsligt cirkulera lite för närgånget. Då vet du vad klockan är slagen - halv tre ragget är igång!
 
Jag vet inte egentligen om det här faktiskt är en grej eller om det bara är jag som har registrerat att det är ett återkommande fenomen? Kanske för att jag är den av få som är nykter och fortfarande ser livet med klara ögon. Hur som helst så har jag ett väldigt tydligt exempel från ett sådant tillfälle för bara några månader sedan. Såhär gick det till;
 
 
En helgkväll i våras besökte vi en klubb vid Stureplan som jag innan aldrig hade varit på. En relativt liten klubb i en källare med två plan, halvbra musik och blandad kompott människor. Jag har nog aldrig varit på ett ställe innan där folk har puttat så mycket på varandra och haft no chill. Jises till och med jag tappade tålamodet tillslut av att bli iväg puttad av ex antal bredaxlade killar.
 
Vi kom dit ganska sent och hamnade väl på så sätt i den mest intensiva tiden under natten. Minns vid något tillfälle där vi stod lite på kanten på ett av dansgolven och en kille började rycka i mig och ganska hårdhänt försökte få till någon form av dans. Tur man har girlsen som tar tag och räddar en från situationen haha. Hemskt ocharmigt!
 
När tiden gick så märkes det att saker skiftade litegrann. Jag och min kära vän väntade ut en tredje och underhöll oss med lite dans och snack. Nog för att man kan få en blick här och där när man går förbi eller ser sig omkring, men jag skojar inte nu när jag säger att vi var omringade av guys som såg ut som att de hade sett två köttbitar på savannen. Vi till och med flyttade på oss till olika ställen i lokalen för att det blev så sjukt obekvämt. Men inte ens det hjälpte. De var som att de hade fått något hemligt meddelande i dörren att de här är bytena för ikväll och sedan spridit ut sig för att få sin chans haha. Någon vet jag kom fram och började snacka om någonting högst oklart för att sedan gå, då kom en annan kille fram från det andra hållet och undrade vad den underliga snubben hade velat. Najs move där killen, najs move. ;) Han kanske bara ville vara trevlig mot två tillsynes sårbara tjejer, men vi alla vet nog att han förmodligen såg sin chans att lägga in en oskyldig stöt. Jag har ingenting emot killar som vågar ta initiativ, men gör det rakryggad utan en massa baktankar i fickan snälla.
 
Nu var just den här kvällen egentligen mest bisarr och någonting man kan se tillbaka på med ett gott skratt. Men jag är nog ganska säker på att jag inte kommer återvända dit i första taget. Håller mig nog till de andra klubbarna – och fortsätter att gå hem innan klockan slagit halv tre. ;)
 
Har ni någon sådan där högst skrattretande eller märklig situation från en utekväll?
Kommentera här nedan!

Om jag har snöat in på det här med kärlek? Yes I have! Efter lite för många timmar framför serien "Love Island" så fick jag lite feeling och känner att jag vill skriva ner mina tankar om beteende och bemötande, när det kommer till the L word.

Låt mig säga såhär; jag minns inte ens senaste gången någon fick mig att känna mig eftertraktad. Då menar jag genuint intresserad och inte bara tomma ord. Komplimanger är en sak men att visa det genom agerande är något annat. Man kan väl säga att jag är lite old fashioned där (tycker snarare det är en komplimang när en kille betalar än att det skulle vara ojämlikt osv). Men ni vet; när någon öppnar dörren åt en, är omhändertagande, överraskar och visar uppskattning. Jag har ingenting emot en man som tar initiativ, vågar ta första steget och visar vad han vill. Men som samtidigt har respekten nog att förstå att tjejer inte är byten i en lejongrop. Har förresten en sådan hemskt märklig story från en nattklubb som skedde här i våras som jag ska berätta någon gång haha. På tal om att bli sedd på som en bit kött.

Någonting som har blivit allt tydligare allt eftersom tiden går är hur uppskattat det är med ärlighet. Det är okej att inte känna ett intresse för någon. Men var man nog att säga det. Ett av de mest attraktiva egenskaperna hos en kille är någon som vet hur man uppför sig. Du kan vara respektfull och ha ett trevligt uppförande trots att du inte har ett kärleksintresse för någon. Orsaken till varför man håller tillbaka i sitt bemötande borde inte vara för att man är rädd för att ge fel signaler ( eller i slutändan såra någon). Uppstår det en sådan situation – prata om det. Var inte rädd för att något ska bli fel som inte är.

Det som känns som de största problemen med dating nowadays är att:

  1. Det finns en outtalad förväntan att dejter leder till sex. Bara för att du inte hoppar i säng med någon så betyder det inte att du är ointresserad, och tvärt om.

  2. Man kommunicerar inte. Åter igen, är du inte intresserad av att ta relationen vidare - säg det. Är du intresserad och gillar någonting hos den andra personen - säg det. Problemet är att vi tolkar in vad vi tror att den andra personen tänker alldeles för mycket, istället för att faktiskt veta. Vilket leder till både missförstånd och säkert förlorade chanser till romans. 

  3. Vi gör saker större än vad det är. En dejt handlar om att två personer möts för att lära känna varandra, simple as that. Det behöver inte leda till flirtiga komplimanger och en kyss när ni skiljs åt. Slappna av och släpp förväntningarna lite. Finns det attraktion och saker att bygga vidare på så kommer du att märka det. Och om ni båda får feeling – kiss those lips like there´s no tomorrow!
En av mina svagheter har definitivt varit att jag har varit så fruktansvärt dålig på att kommunicera. Inte vågat säga vad jag tycker och tänker, vare sig det har handlat om min osäkerhet inför att gå in i ett förhållande eller hittat undanflykter istället för att säga; "hey, du verkar vara en trevlig kille men jag är tyvärr inte intresserad." Jag kan fortfarande vara en liten chicken och vara rädd för att känslorna inte är ömsesidiga. Men let me tell you – det är så befriande att våga vara uppriktig.
 
Även om jag har fått nobben ett par gånger när jag har öppnat upp för hur jag känner, så har det varit så mycket lättare att släppa än de gångerna då jag inte fått någon respons alls. Om du sitter och oroar dig för att ta kontakt med någon för att du är rädd för deras bemötande, så kan jag nästan försäkra dig om att den oron är helt i onödan. Folk blir smickrade av att någon visar sitt intresse! Jag har åkt på både de som redan haft flickvänner och de som inte varit intresserade. Men ingen av gångerna har jag blivit bemött med en taskig attityd. Du kan helt enkelt aldrig veta om du inte frågar. Och vet du vad det bästa är? Du kan få ett ja, och därifrån är chansen stor att det faktiskt leder till någonting riktigt bra!
 
Summan av kardemumman: 
Uppför dig med vanligt vett och hyfs, det kommer du långt med.
Våga säg vad du känner, på riktigt.
Om du är intresserad av någon – ta tag i det. Du behöver inte sitta och vänta på att han ska hitta dig när det lika gärna kan vara tvärt om. Go find yourself a prince girl!
Jag hade sett framför mig hur jag skulle skriva ett inlägg om den senaste veckans händelser då bloggen har stått tom. Men sen insåg jag att tankarna drog någon annanstans, nämligen om makten att påverka saker som händer i ens liv.
 
Med snart halva året som har gått så kan jag se tillbaka på det och inse hur mycket de val som jag har jobbat aktivt för, är de som har gjort störst skillnad. De gångerna som jag har tagit saken i egna händer and made stuff happend, är också de som har gjort att jag har utvecklats mest. Inte den gången då jag satt och väntade på att någon skulle höra av sig, inte den gången då jag inte vågade ta första steget, inte den gången då jag inte sa som det var. Det är faktiskt svårare att komma på de gångerna som jag inte har gjort någonting, än de gångerna då jag faktiskt har gjort det. Det om något måste ju vara en vinst i sig.
 
Om jag har fallit på näsan många gånger? Alltså OM jag har gjort haha. Men jag har desto fler roliga minnen att se tillbaka på, även om några får mig att skämmas fortfarande så fort de gör sig påminda. Men (!) – trots det så står jag för mina val och ångrar inte ett enda. Även om besvikelsen många gånger har varit större än lyckan så har de alltid tagit mig så mycket längre fram, än om jag hade suttit och väntat på att andra kanske skulle göra det valet åt mig. Det ligger faktiskt någonting i att gå ut där and chase after what you want. Blir det inte som du hoppades på så är det bara att gråta de där tårarna, tills du inser och kan acceptera att det inte var menat. Så länge du har gjort vad DU har kunnat, så är det lättare att ta med sig en lärdom ifrån det och se framåt mot nya möjligheter. Om det så handlar om karriär, kärlek eller freaking life i allmänhet. Precis som texten ovan säger; ta tillvara på möjligheter i alla aspekter – och hoppas på att det leder dig till lycka. 
 
Vi avslutar där. Det finns mycket mer att säga angående det här ämnet, men nu vet ni vad ska jag hänga tvätten och poppa mig en skål popcorn till ett avsnitt av Gilmore girls. En vanlig sommarkväll i Juni..och imorgon fortsätter jag att kämpa för allt det som jag vill att mitt liv ska innehålla.
Godnatt!